Kajo...

...igår stod jag i tvättstugan (vad gjorde jag där igen?) när Hanna och Dennis ringer på dörren... Min hjärna tror såklart att jag ska höra skrapande klor och tror att Kajo ska rusa till dörren.

I fredags när vi gick upp till masten på Rotberget kändes det också som om hon fanns runt om oss.

Idag är det ett åt sedan Kajoliten fick somna in och fortfarande är det så att man tror att hon finns kvar runt omkring en..


Izor

Tråkiga nyheter igen. Kajos kompis Izor som flyttade ner till Karlstad för några år sedan har nu i går, den 17/10, fått somna in. Izor blev 7 år och var en stor snäll fin härlig gullig kille.....

IZOR med sin husse 2 juli 2006 på vår Leonberger vattenträff
(foto: Anna P)

sen var det ju alldeles tyst....

... och lungt när jag kom hem trots att jag fortfarande tror att någon ska överfalla mig när jag öppnar dörren och springa runt och prata av glädje.... men det var ingen som hoppade och sprang runt omkring mig och ingen som tog tag i min arm och  "grälade" på mig för att jag varit borta :`(

Vilket tomrum hon lämnade kvar....

Första morgonen går jag förbi Kajos matstälning och reflexmässigt tänker jag fylla på vattenskålen, jag lyfte matställningen i garaget...

Jag öppnar ytterdörren och ingen Kajo som vill hänga med, jag går ut utan hund...

Jag kommer in genom ytterdörren och bara tystnaden möter mig, jag säger "Hej Kajo"...

Väckarklockan ringer och ingen kommer och försöker få upp mig, jag somnar om...

Jag sätter mig i sängen och väntar mig att höra att Kajo kliver upp och kommer och hälsa på mig, men ingen kommer...

Jag ska gå ut från toan och dörren går upp alldeles för lätt, Kajo ligger inte bakom dörren och väntar på mig...

Jag kommer ut ur toan och ingen Kajos som vill ha mig till grovéntren, ingen vill ha mat...

Jag öppnar dörren till tvättstugan och väntar att får möta Kajo, men det är tomt...

Jag sitter och ser på TV och ingen Kajo som pockar på uppmärksamhet och vill gå ut, vi får gå ensamma på promenad...

Jag kliver upp ur soffan och väntar mig att höra att Kajo kliver upp, det är tyst...

Frida öppnar ytterdörren i groventrén och jag väntar mig att höra ljudet av Kajo som möter henne, jag säger "Hej Frida"...

Jag tar fram dammsugaren och ingen Kajo tycker att jag stör henne, jag vill ha kvar hundhår på golvet, tårarna börjar rinna när jag dammsuger....

.... listan går att göra hur lång  som helst .... det är såååå tomt och såååå tyst

Sista dagen med Kajo....

På natten vaknar jag och släpper ut Kajo ett par gånger, hon är riktigt lös i magen. Vid sextiden är hon ut och vill inte in igen så jag låter henne sova utomhus. På morgonen kommer hon in hyfsat pigg men haltar lite, jag fyller matskålen men hon bara blänger på den, vattenskålen får samma blick. Det går någon timme och hon ser lite slöare ut än vanligt så jag fixar vätskeersättning åt henne men hon vill inget ha. Det går en timme till och jag försöker med en sked, hon vill inget ha, tar då en spruta och försöker få i henne vätska men hon vill verkligen inte ha utan försöker bara spottar ut det.

Lars-Göran och jag cyklar iväg vid 13-tiden eftersom vi ska grilla på RIK:s match. Frida stannar hemma men åker vid tre tiden på fotbollsavslutningen i Umeå. Vi kommer hem vid fyra tiden, L-G öppnar ytterdörren och Kajo kommer ut men orkar inte komma ända fram till mig utan ställer sig och tittar på mig som fortfarande sitter på cykeln. Hon viftar lite på svansen men orkar inte komma och springa runt runt som hon annars brukar göra när vi har varit borta ett par timmar.

Vi går in, jag ser att Kajo har druckit lite av vätskeersättningen men hon är inte särskilt pigg. Hon kommer med oss till köket och ligger där medan vi planerar middagen, vi skulle ha gäster kl 18 (fick reda på det vid 15-tiden, L-G och Kjell hade missförstått varandra) L-G åker iväg och handlar. Malin ringer och jag har inte riktigt tid att prata med henne fast jag ville veta hur de haft det i Prag, de hade ju kommit till Umeå på morgonen. Isället förklarar jag att jag känner mig lite stressad eftersom vi ska ha gäster och Kajo är risig men.... vi får pratas sen.

Jag går till grovéntren Kajo som följt efter L-G när han åkte och handlade ligger nu där och är helt slut. Hon andas riktigt tungt och jag känner igen att jag måste få i henne mera vätska men hon vill inte, jag försöker även få i henne medicin men hon håller ihop käkarna och vill absolut inte ha tabletterna, utan spottar ut dem direkt. Hon som annars har kommit och satt sig fot så fort hon hört att jag öppnat medicinburken. Men fy vad tungt hon andas, jag ringer Hanna och pratar med henne och förklarar att vi nog måste åka med Kajo till veterinären på söndag om hon inte blir bättre....

När jag pratat med Hanna kommer L-G hem efter ett stund, Kajo ligger kvar i grovéntren, L-G räknar hjärtslagen som är 160/min (ska vara 90-120). Lars-Göran börjar med maten och jag försöker få Kajo att dricka igen men hon vill inte utan ligger och andas tungt. Jag tycker hon känns varm och bestämmer mig för att tempa henne - 40,3 som är alldeles för mycket! Vad gör vi nu, jag pratar med L-G klockan är efter halv sex och Kjell och Eva är på väg från Umeå. Hmmm men jag känner att jag inte bara kan börja duka, klä om osv utan tar istället telefonen och ringer Cissi, veterinären på Röbäck.

Jag vet att de inte jobbar helger och inte har någon jour men jag hade ju fått Cissis mobilnr och ringer henne trots att det är lördag kväll. Som tur var svarade hon, jag ber om ursäkt, förklarar läget och frågar om jag kan ge Kajo något t ex febernedsättande. Tyvärr, det kommer inte att hjälpa eftersom hon går på kortison och cellgifter. Det Cicci sa att hon kunde göra var att skriva ut antibiotika men eftersom det var lördag kväll så skulle inte Kajo få någon medicin innan söndagen och med den febern och eftersom vi inte fick i henne ordentligt med vätska (krävs massor när de har hög feber) så tyckte Cicci att vi skulle försöka få tag i någon jourveterinär.

Jag ringer distriktsveterinären i Ånäset och hon svarar direkt. Jag förklarar Kajos sjukdomshistoria och hur hon mår nu och Sara, som vet heter, säger att vi nog bör komma dit och att hon kan ge henne antibiotika men med Kajos sjukdom (mest troligt Lymfom) och om vi hade vant/ställt in oss på att hon inte skulle klara sig hur länge som helst så trodde hon nog att det var mest rättvist mot Kajo om hon fick somna in. HJÄLP! PANIK! jag visste det men jag ville inte veta det!!!! MEN vi visste ju alla att hon levde på övertid. När vi var till vet den 11 juni sa hon en till max fem veckor och nu hade det gått över tio veckor.

Kan du komma nu var hennes nästa fråga.... NEJ säger jag inte NU... vi har tre tjejer som också vill vara med om hon ska somna in och två är i Umeå, och en i Holmsund och jag måste få tag på dem. Men då kan ni komma klockan nio säger Sara och jag säger ja och lägger på luren......

Lars-Göran RING Hanna och Malin... Försök få tag i Frida... och så går jag och kramar om Kajo och sen går jag och sätter mig vid köksbordet och väntar... Kjell o Eva kommer, kul för dem, men vi sätter oss och äter förrätt. Frida ringer, bussen är på OK och hon vill ha skjuts hem, Lars-Göran åker och hämtar henne, Frida går till Kajo. Vi fortsätter med huvudrätten.... Malin och Hanna kommer, Kajo orkar knappt möta dem men orkar går ut iaf.... Malin undrar om vi verkligen kan vänta till klockan nio... Flickorna är tillsammans med Kajo. När vi vill ha in henne orkar hon inte gå in, Lars-Göran bär in henne. Vi fortsätter att prata med våra middagsgäster..... Tjejerna är med Kajo. Frida får i henne skinka, sätter skinka i vattenskålen och får i Kajo vatten... att jag inte tänkte på det???

Gästerna åker, Lars-Göran lyfter Kajo i bilen och vi åker iväg hela famlijen till Ånäset. Vi får vänta på pakeringen en stund innan Sara kommer. Sara som Kajo, jag och Frida har träffat för några år sedan när vi gick en kurs på brukshundsklubben. Kajo orkar gå in sjäv, måste vara skinkan och vattnet, och Sara hälsar på oss och vi får berätta Kajos sjukdomshistoria igen. Innan Sara kännt på Kajo säger hon att vi nog inte ska göra något förhastat men så fort hon tar på Kajos hals och bröstkorg och känner knölarna så säger hon, det är nog ingen tvekan; lymfom....

Sara är lugn och jättegullig och förklarar för oss precis hur det ska gå till, först ska Kajo få en lugnande spruta som gör henne slöare men hon kommer inte att försvinna, vi får tid tillsammans med Kajo, Sara går och fixar med papper, Kajo är lugn och blir tröttare och lägger sig på golvet....

Sen kommer Sara rakar henne på benet och ger henne sprutan, Kajo somnar in med huvudet i mitt knä och de andra kramar/håller i henne....... kl är ca halv tio och Kajo somnar in, vi stannar en stund men lämnar henne sen....

Vill inte!
_ _ _ _ _

Det känns i alla fall skönt att hela familjen var med när Kajo lämnade oss. Det blev ett lugnt och fint farväl trots att miljön inte var den trevligaste. Kajo var lugn, kan kanske bero på att hon var trött men kan också bero på att vi alla var med. Hon har ju inte annars tyckt att det har varit så kul att gå till veterinären. 

Vad skönt att även Frida orkade komma med och vilken tur att Malin och Hanna hann komma hem från Prag. Vilken tur att jag inte var med mina kollegor på Malta, var det ödet som gjorda att jag inte åkte på första resan utan att jag åker i oktober istället?


Du fattas oss......

världens bästa KAJO


... har fått somna in 24/9 kl 21.34


Kajo....

... Vi är ledsna idag... men vi fick med Kajo hem från veterinären iaf

Kajo går nu på kortison och en typ av cellgifter men hon får vara kvar här så länge hon är pigg och glad fast vi är nu medvetna om att vi köper tid och vi vet inte hur länge....

Vi var iaf fyra med till veterinären Malin, Hanna, Frida och jag för att vi skulle få svar på våra frågor.... I dag var inte Cissi där eftersom hon har semester. Men de var två andra veterinärer och de har även pratat med Cissi och  Kajos symptomer och resultatet av kortisonbehandlingen visar på en sak och de verkar nog ganska säkra ella tre men inte riktigt 100..... men känslan är att det är 99 % säkra iaf

---- Frågor? och Svar! från veterinären

Virus eller ngn infektion? Virus - Då borde hon haft någon annan symptom också. Infektion - Kortisonet borde ha gett resultat.

Nytt cellprov? Svårt att få ngt bättre för mycket blod i lymfkörtlarna. Biopsi isf... 

Kan det vara ngt annat? Eventuellt ngt autoimmunt.

Biopsi? Ger svar om cancer men antagligen inte om ngt autoimmunt och är det lymfom (cancer) så skyndar vi antagligen på utveckligen... (sen ska hon ju sövas, skäras i o s v....)

Medicinering? Är det någon autoimmun sjukdom medicineras det på samma sätt. Med kortison alltså... så det var ganska lätt att bestämma att de inte skulle skära i henne och vi var överens alla fyra.

Nu har vi journummer till veterinären om det skulle bli akut.....

Lilla gumman.......

Veterinären i morgon

Knölarna blev riktigt stora igen så vi tog själva beslutet att öka kortisondosen i fredags. Vi var oroliga att hon skulle få alldeles för svårt att andas annars. Nu har knölarna minskat i storlek igen men dem är fortfarande kvar. :( Stackars lilla gumman....

Fast hon verkar inte alls ha ont, kanske lite öm. Men hon är riktigt törstig och hungrig av kortisonet.

Nu kom hon in från kvällspromenaden. L-G har varit ute med henne. Jag stannade inne eftersom jag har fått problem med knäna. Promenerade nog för mycket under semestern jag tror att det blev mer än 20 mil!!!

Kajo 6 år igår :)

och Frida hade gjorde en tårta åt henne. Bild finns men i Fridas kamera och just nu har hon ingen dator att tanka ner sina bilder i så tyvärr så får ni inte se den. Kajo tyckte iaf om den och började med översta lagret och åt lager för lager :).

I går var också första dagen Kajo var utan diagnos och tyvärr.... Lymfkörtlarna har blivit större igen... Jag blir sååå ledsen :(


Kajos knölar...

... finns kvar och idag ska jag förbi veterinären. Hon ska bara känna hur dom känns och så fortsätter vi med kortison. Hon vill inte skära eftersom de har gått tillbaka av kortisonet har det om det är lymfom lugnat ner sig lite och bör man en biopsi så kan man reat och köra igåg lymfomen snabbare än om man låter det vara.

Kajo...

För första gången tycker jag att Kajo ser lite tjock ut. Kortisonet gör att hon vill ha mat och vatten jämt och matte har just nu lite svårt att stå emot just nu... Sen kräks hon inte heller nu????? vilket hon gjort hela våren.

Kajo

I går på dagen ringde veterinären och talade om att provet hon tagit på Kajo innehöll för få celler för att de skulle kunna bedöma prover. För att kunna avgöra om det är lymfom så måste de operera och skära i henne :(

Men veternären tyckte att vi skulle vänta med det eftersom Kajo svarat på kortisonet och hon tyckte det var positivt att knölarna gått ner så nu ska vi minska kortisondosen och om knölarna inte börjar växa igen så bör det inte vara lymfom, så nu får vi avvakta några dagar till och se hur det går....

Vi fortsätter och hålla tummarna här och tror att lymfsystemet slogs ut av någon infektion/inflammation som hon fått av någon anledning.

KAJO är sjuk :(

Måndagen den 4 juli matvägrade Kajo, något som hon aldrig gör, hon var även lite slö fast det trodde vi berodde på värmen eller på att hon fått hänga med på Piteå Summer Games. Men hon fortsatta med att äta dåligt och var slö. 

På torsdag kväll upptäckte Hanna att Kajos lymfkörtlar vid armbågarna var svullna och Kajo verkade också stel. Vi ringde inte veterinären eftersom vi trodde att svullnaden kunde gå tillbaka om det var något tillfälligt.

I lördags när jag skulle ta bort Kajos halsband fick jag knappt bort det och skojade med Lars-Göran att hennes huvud hade vuxit... eller tog vi Stinas halsband när vi åkte från Luleå?

I går kom Hanna hem och upptäcker en stor knöl på Kajos kind senare upptäcker vi en på halsen också.

I morse ringde jag vet och då hade knölarna blivit större + att jag hittade en till :(.

Veterinären Cissi undersökte Kajo. Kajo har träffat Cissi flera ggr i vår så hon har hela historien med Kajos kräkningar, medicinering och resultaten från tidigare prov som hon tagit, som då inte visade något alarmerande. Cissi ville direkt ta prover på knölarna för att skicka de för analys och när hon hörde att Kajos mamma och bror dött i cancer så misstänkte hon direkt Lymfom.
Fast Cicci sa att problemen i magen kanske inte ska kopplas till det här utan hon kan ju faktiskt ha blivit stungen av en jordgeting eller något annat djur och reagerar på det här sättet. Isf ska kortisonet hon fått nu fixa det och det är det vi hoppas och tror på nu. Vi vet ju också att Kajo är en sån som hugger efter humlor, bin och getingar och så äter hon ju gräs och kan ha fått i sig någon fuling som bitit henne. 

Kajo och Stina är friska trots...

... att Kajo är slut idag. Men Stina var på besök i helgen och det är antagligen därför Kajo är slut idag. Stinas tumör i ögat var inte elakartad men ögat är iaf borta och hon är numera enögd. Det ser lite knepigt ut när de har sytt igen där ögat satt... stackarn.

Idag har jag också pratat med veterinären och det ska inte vara något allvarligare fel på Kajo! Alla blodprover visade normala värden iofs var det något som låg i överkant på gränsvärden men inte över gränsvärdena. Så det är bara att fortsätta med medicinen hon fick som skulle lugna ner magen och den har ju hjälpt, sedan vi började med den så har hon spytt max en gång/dag.

... örat har också blivit bättre och odlingen visade på att det också var rätt medicin! Den brukar ju hjälpa men veterinären ville kontrollera att det verkligen var rätt medicin hon fick den här gången.

Det känns skönt att de äntligen tog och kollade upp henne och ffa att det inte var något allvarligt fel! Fast det förstod vi nästan eftersom hon trots alla kräkningar varit pigg. Det enda farliga var veterinärräkningen som gick på över 2000 kr ;).


Kajo har fått...

... en ny madrass till sin bur! Jag tog en av madrasserna från vår extrabäddar, köpte en vaxduk och voila...



Så nu är buren fixad och det är bara resten av arbete i grovéntren kvar men jag hoppas att vi snart har gömt och glömt varför vi köpte buren när hon var valp....

Mitt nästa projekt är en ny bädd åt Kajo under vår trapp i hallen. Hennes BIA-bädd slängde jag när hon var magsjuk sist.

Magen är inte bra på Kajo än trots att hon bara äter Royals vet-food som ska vara bland det bästa för magen så nu har veterinären skrivit ut Andapsin igen som vi nu ska testa i ca tre veckor!

För er som undrar så har jag avmaskat Kajo med MILBEMAX nu i mars men det hjälpte inte  :( . Fast det känns bättre eftersom jag vet att hon satt i sig något som var riktigt illaluktande när det kom upp, kattskit kanske eller så har hon dödat en mus igen.

Fodax vs Royal

Idag börjar jag försiktigt att gå tillbaka till Fodax. Vi får se om Kajos mage håller eller om vi får fortsätta med Royal vet.food.


Leonberger livräddare eller är det ödet?

I onsdags kväll gick L-G ut med Kajo. Vanligtvis nu på vintern går vi till Lillberget och hålller oss sen ovanför Storgatan men i onsdags när L-G kom ner till Storgatan så kom han helt plötsligt på att han skulle gå ner till ån. Han svängde höger och sen såg han även att det var en gångstig neråt mot ån.

När han närmade sig Lövlunden började Kajo bete sig konstigt och L-G funderade om det var något djur längre ner. Kajo fortsatte neråt och visade att något var där framme så L-G kikade och lyssnade och kunde höra ett svagt HJÄLP. L-G såg inget men lät Kajo gå dit hon ville och när han är nere på gångstigen som går efter ån ser han en äldre kvinna som ligger i snön, dold bakom alla snödrivor.

Kvinnan som har med sin rullator och inte har några ytterkläder på sig ligger där och klagar att hon inte kommer upp så L-G hjälper upp henne och de följer spåren efter rullatorn till Lövlunden så de går in där och L-G ber den stackar frusna kvinnan sätta sig på en soffa och sen går han tillsammans med Kajo och letar efter någon personal. Tomt överallt men han letar vidare och träffar till slut på en kvinna som när L-G berättar vad som hänt säger "det kan inte vara någon från den här avdelningen" medan L-G står på sig och ber henne komma och ta hand om kvinnan oavsett från vilken avdelning hon tillhör............

Ja, hon tog hand om kvinnan men vad hade hänt om inte L-G gått ner mot ån, om inte Kajo hört kvinnan, om inte L-G låtit Kajo visa vad det var hon var orolig över o s v. Hade vi dagen efter fått läsa någon otäck artikel i VK????

Hunden vet vem hunden är.....

Jag har varit risig i ett par veckor och det är husse eller någon av tjejerna som tagit promenaderna med Kajo. Men i veckan en kväll så känner jag att jag nog ska orka runt kvarteret iaf.
Kajo ligger i vårt sovrum och jag sitter i mitt rum vid datorn. L-G kommer förbi och vill låna datorn. OK, säger jag "jag ska ändå gå ut med hunden en sväng".
Jag hinner inte mer än avluta meningen och så kommer Kajo från sovrummet och viftar på svansen och vill ut. :)

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Idag är Malin hemma och tar Kajo ut på promenad. Frida som ska till en kompis hänger med. När de kommer fram till Fridas kompis står Kajo och nosar och har ingen koll på Frida när hon avviker och går in till hennes kompis. När Malin sen vänder hemåt upptäcker Kajo att inte Frida är med och vägrar och Malin får "dra" Kajo hem.

FRIDA nästa gång säger du ordentligt HEJ DÅ1 till Kajo.

Kajo går nu på magsårsmedicin

Kajo kräktes blod i morse och veterinären tror att det beror på att slemhinnorna har blivit irriterade så nu har Kajo fått Andapsin som ska ges tre ggr/dag iallafall tom över helgen.

Kajo...

... matvägrade igår. Kan det vara för att jag var borta ;-)? Iaf har hon inte varit riktigt OK i magen de sista dagarna men idag har hon iaf börjat äta igen. Nu väntar jag någon dag till och är det inte bra strax så måste någon veterinär utreda henne så vi får veta om problemen med magen bara är ett symptom på någon annat fel???

Tidigare inlägg